Titta gärna in på vår facebooksida och kommentera Norr Mälarstrand projektet.

2017-04-20

 

Debattartikel till VLT och Bärgslagsbladet

 

Köpings kommun planerar att skövla sin egen natur och fördriva sina egna invånare

 

Köping vill bygga ut sitt VA-nät och tvångsansluta 235 glesbygdsfastigheter (80 % fritidshus) genom att dra 22 km ledningar både på Mälarens botten och på land längs Galtens norra strand. Målet anges vara en bättre vattenkvalitet i Mälaren. En närmare granskning av underlaget visar dock att kommunen varken har miljöns eller medborgarnas bästa för sina ögon.

 

Avloppsledningen ska dras genom ett naturreservat som skyddas av två EU-direktiv. Miljöbalken medger ingrepp i naturreservat endast om det saknas alternativa lösningar.

Men alternativa lösningar och jämförande miljökonsekvensanalyser finns inte med.

I Köpings hamn har gifter från industriverksamhet ansamlats i bottensedimenten, vilka kommer att frigöras i samband med anläggningsarbetet.

 

Ett system för 300 fastigheter med en bråkdel åretruntboende kommer att kräva ständig

genomspolning av färskvatten, ett oerhört slöseri i en tid då vi står inför akut vattenbrist.

Vattenlagen kräver en god hushållning med naturresurser.

Det finns också många exempel på omfattande utsläpp av orenat avloppsvatten från sjöförlagda avloppsledningar.

 

Kostnaden blir minst 400 000 kronor per hushåll. Även om många hus är vackert belägna och många har sjöutsikt - några få till och med sjötomt – handlar det om stugor. Utan stora besparingar blir det svårt för många att behålla sina hus. De som äger sommarhus på arrendetomt får så klart inga lån.

I värsta fall tvingas man sälja sitt livsverk satt i skuld.

 

I dag finns småskalig reningsteknik som är jämförbar med kommunala reningsverk. Minireningsverk skulle eliminera alla miljörisker och sänka kostnaden med minst 50 %. Köpings kommun har medverkat till en sådan lösning för 18 hushåll i Sjölunda-Näs, någon kilometer från det aktuella området.

 

Ett annat alternativ är återvinning i källsorterande kretsloppssystem. 90 % av hushållens utsläpp av kväve och fosfor kommer från våra toaletter, och genom en sådan kretsloppslösning återvinns dessa näringsämnen.

 

I Trosa kommun genomförs ett projekt med kretslopp i fokus. I Knivsta kommun utvecklar ett lokalt företag med kommunens och Naturvårdsverkets stöd ett annat kretsloppssystem.

 

Helsingborg satsar på kretsloppssystem i nya bostadsområden.

 

Köpings planer är alltså lika framåtblickande som att satsa på kolkraft.

Planen strider även mot principerna om effektiv resursanvändning och kostnadseffektivitet i EU:s vattendirektiv, då miljömålen kan uppnås effektivare till en bråkdel av kostnaden genom alternativa lösningar.

 

Varför vill kommunen då till varje pris driva igenom detta, när det finns andra vägar att gå?

 

Svaret framgår i deras Samråd inför ansökan om tillstånd för vattenverksamhet:

Öster om centralorten Köping, längs Mälarens norra strand, finns ett flertal fritidshusområden med potential till bebyggelseutveckling. Man vill ersätta dagens boende, mest pensionärer, med skattegenererande höginkomsttagare.

 

Men om Köping vill locka höginkomsttagare bör man satsa på att öka sin attraktionskraft, inte förstöra för natur, miljö och människor. I stället är det högst troligt att områdena, i alla fall på första parkett, blir sommarreservat för stockholmare, som till skillnad från traktens pensionärer enkelt kan finansiera VA-kostnaden bara genom att vänta med nästa köksrenovering i ett par år.

 

Medan andra kommuner skriver svensk avloppshistoria med kretsloppssystem, väljer Köpings kommun att öka belastningen på naturen.

 

Intressegruppen för fastighetsägare längs Norra Mälarstranden (som företräder cirka 170

fastighetsägare i berörda område

 

 

 

 

 

2017-04-20

 

Debattartikel

(Full verision)

 

Köpings kommun planerar att skövla sin egen natur och fördriva sina egna invånare

 

Med hänvisning till Lagen om allmänna vattentjänster planerar Köpings kommun att bygga ut det kommunala VA-nätet genom att dra 22 km ledningar både på Mälarens botten och på land längs med Galtens norra strand. Målet anges vara en bättre vattenkvalitet i Mälaren. En närmare granskning av underlaget visar dock tydligt att kommunen varken har miljöns eller medborgarnas bästa för sina ögon.

 

Kommunen och dess konsult Sweco har gjort en tolkning om Lagen av allmänna vattentjänster 6 § att en utbyggnad av det kommunala VA-nätet är det enda godtagbara sättet att uppnå en förbättrad avloppsrening i berörda områden. Lagen är dock helt teknikneutral. Däremot strider kommunens planer mot Miljöbalken, Lagen om allmänna vattentjänster 10 § och de principer som fastslås i EU:s ramdirektiv för vatten.

 

Bakgrund

 

Köpings kommun avser att ansöka om tillstånd för vattenverksamhet för en sjöförlagd vatten- och avloppsledning till Norra Mälarstranden i kommunen. Ansökan sker till Mark- och miljödomstolen och omfattar även dispens från strandskyddet och Natura 2000-prövning. Detta som ”ett led i arbetet med att uppnå förbättrad vattenkvalitet i Mälaren” genom att tvångsansluta 235 glesbygdsfastigheter (varav >80 % fritidsboende och <20 % fastboende) spridda längs en sex kilometer lång kuststräcka, varav de närmaste ligger en halvmil från reningsverket i Köpings hamn. Åtta kilometer av denna totalt 22 km långa avloppsledning är tänkt att dras i Mälaren, parallellt med farleden in till Sveriges näst största insjöhamn och genom ett naturreservat. Den totala investeringskostnaden från kommunens sida beräknas till 84 miljoner kronor, som kommer att tas ut av de enskilda hushållen. Detta är en uppskattning av Sweco som mycket väl kan skena iväg med tanke på områdets geografiska beskaffenhet (kuperat och mycket berg som går i dagen) och fastigheternas geografiska utbredning. För de enskilda hushållen blir anslutningskostnaden enligt denna uppskattning i genomsnitt 357 000 kronor. Till detta kommer hushållens egna investeringskostnader – kommunens ledningar går bara till tomtgränsen – som lätt drar i väg upp mot 100 000 kronor. Kommunen tänker visserligen dimensionera ledningen för 300 hushåll och kan sätta anslutningstaxan efter det, men då blir närmare 20 miljoner kronor ofinansierade och belastar hela VA-kollektivet.

 

Miljöaspekter

 

Som framgår avser alltså kommunen att begära dispens från strandskyddet och Natura 2000-prövning. Man vill dra avloppsledningen rakt genom ett naturreservat som sträcker sig 1,5 km längs inloppet till Köpings hamn, och som dessutom skyddas enligt två EU-direktiv, nämligen fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet, inom ramen för Natura 2000. Lagstiftningen förbjuder uttryckligen just den typ av ingrepp i naturreservat som kommunen planerar. Enligt Miljöbalken (7 kap 28 a §) ”får tillstånd för verksamheter som på ett betydande sätt kan påverka miljön inom Natura 2000-områden lämnas endast om verksamheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses att skyddas.” ”Tillstånd kan ändå meddelas efter det att regeringen lämnat sin tillåtelse, under förutsättning att det saknas alternativa lösningar.” I det här fallet är det uppenbart att åtgärden kommer att skada livsmiljön. Men framför allt har alternativa lösningar inte ens studerats. Man planerar också att förlägga fyra pumpstationer på land, och totalt planeras sju gränssnitt i strandkanten mellan 8 km sjöförlagda respektive 14 km landförlagda ledningar, allt på mark som omfattas av strandskyddet. Kommunen begär alltså att slippa följa viktig lagstiftning som syftar till att skydda natur och miljö med motiveringen att man vill åstadkomma en marginell förbättring av vattenkvaliteten i Mälaren. Det är häpnadsväckande att kommunen låst sig vid en lösning som innebär så stora ingrepp i skyddad natur, och helt summariskt avvisar alternativa lösningar, tvärtemot vad miljöbalken anger. Framför allt saknas jämförande miljökonsekvensanalyser, både övergripande analyser av vad ingreppen i miljön får för effekter och på detaljnivå vad gäller utsläppsnivåer från de berörda fastigheterna. Det är ett förhållningssätt, som varken Mark- och miljödomstolen, länsstyrelsen eller Naturvårdsverket rimligtvis kan godta.

 

I Köpings hamn har det under många årtionden bedrivits industriverksamhet. Giftutsläpp från t.ex. Salpeterverkens konstgödselfabrik har ansamlats i bottensedimenten, som kommer att röras om i samband med anläggningsarbetet, varmed gifterna kommer att frigöras. Samtidigt planerar man att muddra hela farleden genom Galten för att öka kapaciteten i Köpings hamn. Bara detta arbete kommer under överskådlig tid att medföra en betydande försämring av vattenkvaliteten i Galten och andra delar av Mälaren då man frigör stora depåer av fosfor, kväve och andra mer eller mindre miljöskadliga lämningar av mänsklig aktivitet.

 

Ett avloppsledningssystem på 22 km dimensionerat för 300 fastigheter, men där bara ett 40-tal (13 %) är bebodda året runt, kommer att kräva ständig genomspolning av färskvatten för att uppnå nödvändig cirkulation och hindra stopp och gasbildning. Detta innebär dels att volymen avloppsvatten mer än fördubblas, dels ett oerhört slöseri med färskvatten, jämfört med dagens situation eller med alternativa lokala lösningar. Enligt Lagen om allmänna vattentjänster 10 § skall ”en allmän va-anläggning ordnas och drivas så att den uppfyller de krav som kan ställas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön och med hänsyn till intresset av en god hushållning med naturresurser.”

 

En stor farled och en sjöförlagd avloppsledning som löper parallellt är knappast heller en lyckad kombination. Det finns många exempel från andra kommuner på läckage från sjöförlagda avloppsledningar med omfattande och ibland långvariga utsläpp av helt obehandlat avloppsvatten som följd. Risken för den här typen av incidenter ökar sannolikt markant när ledningen dras längs en stor farled.

 

Utöver avlopp ska även dricksvatten, som klassas som livsmedel, distribueras i samma nät. Utredningar har enligt Livsmedelverket, som är tillsynsmyndighet, visat att risken för magsjuka på grund av sämre vattenkvalitet ökar med längden av sjöförlagd ledning som vattnet transporteras i. Med tanke på de stora avstånden och på att en stor majoritet av fastigheterna utgörs av fritidshus, där vattenomsättningen under större delen av året blir liten eller i vissa delar rent av obefintlig, finns det alltså en betydande risk för att dricksvattnet blir otjänligt.

 

Mänskliga aspekter

 

Kostnaden för den enskilda fastighetsägaren blir enorm, i genomsnitt minst 400 000 kronor. Den av kommunen fastställda anslutningsavgiften utgör inget tak, så om anläggningskostnaderna drar i väg – vilket inte alls är osannolikt – kan kostnaderna för enskilda hushåll mycket väl komma att överstiga en halv miljon kronor. I extrema fall kan det innebära att den påtvingade investeringen blir större än fastighetens värde. Även om många hus är vackert belägna och många har mer eller mindre sjöutsikt - några få har till och med sjötomt – handlar det inte om några lyxvillor, utan om stugor. Många fastighetsägare är äldre och har själva helt eller delvis byggt sina hus, som man nu riskerar att få gå ifrån. Om man inte har stora besparingar blir det svårt för många att behålla sina hus, då man inte kan räkna med att få så stora lån. De som äger sommarhus på ofri tomt (arrende) kan naturligtvis inte få några lån alls. I värsta fall tvingas man sälja sitt livsverk med förlust och blir satt i skuld.

 

Alternativa lösningar

 

I dag finns teknik för småskalig rening som är fullt jämförbar med kommunala reningsverk. Det finns minireningsverk för såväl enstaka hushåll som för större grupper av hushåll som kan anpassas efter lokala geografiska förhållanden, och därmed minimera ingreppen i naturen. Framför allt krävs inga långa ledningar som kräver ett åsidosättande av naturskyddslagstiftningen och medför risk för omfattande läckage, utsläpp av orenat avloppsvatten direkt i Mälaren eller frigörande av miljögifter i bottensedimenten. Sådana lokala lösningar skulle innebära att kostnaderna för de enskilda hushållen sänks med 50 % - 75 %. Köpings kommun har själva medverkat till en sådan enskild lösning för 18 hushåll i området Sjölunda-Näs, bara någon kilometer från det aktuella planområdet.

 

En annan alternativ lösning bygger på återvinning i ett källsorterande kretsloppssystem, något som andra kommuner - som vill gå i framkant i utvecklingen – håller på att utveckla i olika projekt tillsammans med andra aktörer, ofta lokala. 90 % av hushållens utsläpp av kväve och fosfor kommer från våra toaletter, och genom en sådan kretsloppslösning tar man tillvara på dessa näringsämnen.

Fosfor är ett miljöproblem om det kommer ut i våra vattendrag, men också en naturresurs som det råder brist på i Sverige, och som vi i dag importerar.

I de berörda områdena längs den Norra Mälarstranden bor under 100 personer permanent i ett 40-tal fastigheter, medan uppskattningsvis 500

personer är fritidsboende. Det motsvarar sammanräknat cirka 200 årsboende (pe), som totalt

genererar cirka 800 kg kväve (4 kg/person) och 120 kg fosfor (0,6 kg/person) per år vid sina

toalettbesök.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(1) WSB Clean från Tranås Cementvarufabrik.

 

(2) Den vanligaste lösningen i områdena är i dag septitank, men det förekommer också olika torrlösningar och latrinhink. Sammantaget innebär detta att mängden avloppsvatten som genereras är mindre än för genomsnittshushåll med enbart vattentoaletter.

 

(3) För att nå erforderlig cirkulation i ett utbyggt kommunalt VA-nät förutsätts att färskvatten tillförs utöver avloppsvattnet så att åtminstone halva dess kapacitet uppfylls, d.v.s. motsvarande 900 pe x 0,5 = 450 pe.

 

(4) Med vakuumtoalett eller urinsorterande toalett.

 

(5) Renas i markbädd med infiltration och slamavskiljare.

 

(6) I dag har fastigheterna en rad olika lösningar för hantering av BDT-vatten, varav vissa är av nyare datum och uppfyller gällande krav, men många är gamla och gör det inte. Det gör det omöjligt att beräkna utsläpp och reningsgrad. Därför utgår siffrorna från att BDT-vattnet är helt orenat, även om det så klart inte är fallet. Däremot bryts organiska ämnen ner mycket väl i markbäddar, så det är inte problemet med dagens lösningar.

 

 

Reningsverk är endast byggda för att reducera fosfor, BOD och i vissa fall kväve. Inte kemikalier, tungmetaller, läkemedel osv. Beroende på de kemiska strukturerna så fastnar oönskade ämnen i slammet eller följer med vattenfasen ut i recipienten. Där endast toalettvattnet samlas upp och behandlas sker ingen inblandning av annat än det som spolas ner i toaletten. Inget dagvatten, industrivatten etc. tillförs, så som är fallet till traditionella reningsverk. Studier från våtkompostbehandling av svartvatten gjorda i Södertälje visar på mycket goda resultat av nedbrytning av läkemedel. Inga studier av läkemedelsrester vid traditionella reningsverk uppvisar samma goda resultat. Marken är som recipient mycket bättre på att bryta ner läkemedel och andra organiska ämnen än vattenrecipient. 1 kubikmeter jord innehåller lika många nedbrytare (mikroorganismer) som 1 kubikkilometer (1 miljard kubikmeter) vatten (källa: SLU). Läkemedel kan också renas i minireningsverk med hjälp av en UV-brunn för ”efterpolering” med UV-ljus.

 

Trosa kommun i Södermanlands län, för att nämna ett exempel, beslutade förra sommaren att inte gå vidare med en kommunal lösning för Tofsö fritidshusområde med 171 fastigheter, varav c:a 15 fastboende, utan att tillsammans med samfälligheten genomföra dess förslag med kretslopp i fokus. Denna kretsloppslösning, som innebär att näringen återförs till åkermarken, där den faktiskt kommer ifrån, utgör ett utmärkt exempel på ett hållbart system, som har fått klartecken av länsstyrelsen i Södermanlands län. Trosa kommun kommer nu att gå vidare med samma lösning i andra delar av kommunen som inte lämpar sig för anslutning till det kommunala VA-nätet.

 

I Knivsta kommun i Uppsala län, för att nämna ett annat exempel, utvecklar ett lokalt företag med kommunens stöd ett annat kretsloppsbaserat avloppssystem. Biprodukterna är biogas och växtnäring. Projektet har även fått ekonomiskt stöd av Naturvårdsverket.

 

Även större kommuner, som Helsingborg, satsar på kretsloppssystem i nya bostadsområden. Fast då i en helt annan skala som inte är tillämplig i glesbygds- eller fritidshusområden. Det visar dock att en satsning som den Köping planerar är ungefär lika framåtblickande som att satsa på kolkraftverk för att tillgodose ökade energibehov.

 

Kommande EU-lagstiftning kommer också att kräva kretsloppstänkande och resurshushållning. Detta borde Köpings kommun vara medveten om, men så tycks inte vara fallet då man planerar att bygga ut en avloppshantering som bygger på motsatsen – en obsolet teknik som inom några år inte kommer att uppfylla ny lagstiftning. Dessutom strider planen mot de principer om effektiv resursanvändning och kostnadseffektivitet som etableras i EU:s ramdirektiv för vatten - som i införlivas svensk lagstiftning genom Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön - när miljömålen kan uppnås minst lika effektivt till en bråkdel av kostnaden genom alternativa lösningar.

 

Varför gör då kommunen så här?

 

Varför vill ledningen för Köpings kommun då till varje pris driva igenom en lösning som dels kräver dispens från lagstiftningen kring natur- och strandskydd och inte heller kommer att uppfylla framtida lagstiftning kring kretsloppsbaserad avloppshantering, dels medför en oöverstiglig kostnad för enskilda människor, när det finns andra vägar att gå? Svaret kan bara vara att man vill tillförskansa sig makt över områden som i dag förvaltas av samfälligheter och enskilda fastighetsägare, vilket med all tydlighet framgår av aviseringen om ”Samråd inför ansökan om tillstånd för vattenverksamhet m.m.”, där det står: ”Öster om centralorten Köping, längs Mälarens norra strand, finns ett flertal fritidshusområden med potential till bebyggelseutveckling.” Därför dimensioneras ledningarna för 300 hushåll. Hur detta ska gå till är dock oklart eftersom kommunen inte har någon mark att sälja i området, men man tänker sig antagligen att de som kan ska stycka av sina tomter för att finansiera den påtvingade kostnaden. Målet måste vara framtvinga en omvandling av dessa sommarstugeområden till villaområden genom att tvinga bort pensionärer och ersätta dem med höginkomsttagare som ska generera stora skatteintäkter till kommunen.

 

Men om Köping vill locka till sig höginkomsttagare bör man snarare satsa på att öka sin attraktionskraft för näringsverksamhet än på att förstöra för natur, miljö och människor. Berörda områden ligger alltför perifert för att eventuella nya invånare ska kunna pendla längre än till centralorten Köping, som dock saknar en arbetsmarknad för de nya invånare man tänkt sig ska flytta in längs Norra Mälarstranden. I stället är det högst troligt att områdena, i alla fall på första parkett, blir sommarreservat för stockholmare, som till skillnad från traktens pensionärer enkelt kan finansiera VA-kostnaden bara genom att vänta med nästa köksrenovering i ett par år.

 

Medan Trosa kommun skriver svensk avloppshistoria med ett hållbart system som innebär att avloppet förs in i ett naturligt kretslopp, väljer Köpings kommun ett system som tvärtom ökar belastningen på naturen. På så sätt kanske Köping också skriver in sig i svensk avloppshistoria, men knappast till sin fördel.

 

 

Intressegruppen för fastighetsägare längs Norra Mälarstranden.

Som företräder minst 170 fastighetsägare i berörda områden.

 

 

2017-03-12

 

Caroline Szyber (KD) är en av få politiker som lyfter VA frågan

 

Fråga 2015/16:1090 Kostsamma vattenanslutningar

 

av Caroline Szyber (KD)

till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)

 

Ingen vill i onödan faktureras flera hundratusen i avloppskostnader. Ändå är lagen om allmänna vattentjänster (LAV) den bittra orsaken till att människor, trots godkänt vatten och avlopp (va), i storstädernas kranskommuner tvingas utöka sina banklån eller måste sälja sitt älskade lantställe eller hus för att betala anslutningsavgifter för kommunalt va.

 

Enligt utredningen som föregick lagen fanns utrymme för att fastighetsägare, när det bedömdes lämpligt, själva ansvarade för vatten och avlopp (va) enskilt eller tillsammans med andra i samfällighetslösningar. Utanför tätorterna är det oftast det mest fördelaktiga alternativet ur teknisk, miljömässig och ekonomisk synpunkt för alla parter.

 

Tyvärr har rättspraxis, med anledning av LAV, utvecklats på ett sådant sätt att det i byar på landsbygden alltid blir kommunens skyldighet att tillhandahålla vatten och avlopp. Detta trots att det ger orimliga kostnader för enskilda fastighetsägare och va-kollektiv, utan att det innebär en miljömässig förbättring jämfört med alternativen.

 

I dagsläget krockar de lagar som hanterar va med varandra rent juridiskt. Även om man som fastighetsägare har godkänt enskilt va i enlighet med miljöbalken eller en godkänd samfälld va-anläggning tillsammans med sina grannar i enlighet med anläggningslagen, tvingas kommunen överta ansvaret för vatten och avlopp för den händelse att man bor i så kallad samlad bebyggelse. Definitionen av samlad bebyggelse har enligt rättspraxis utvecklats till att bli ungefär 15 hus.

 

Följden blir att fler småhusägare alldeles i onödan tvingas ansluta sig till kommunalt va, med konsekvensen att kommun, va-kollektiv och enskilda fastighetsägare alla förlorar ekonomiskt och att anslutningsavgifter och brukningsavgifter för va på sikt kommer att öka kraftigt.

 

Som exempel kan nämnas Norrtälje kommun där brukningsavgiften bedöms öka 147 procent och anslutningsavgiften 47 procent kommande åttaårsperiod. Ett annat exempel är Knivsta kommun, vars befolkningstillväxt 2015 var högst i landet, där man trots stor önskan om att växa utanför tätorten helt stoppat nybyggnation av småhus på landsbygden på grund av de orimliga kostnader dagens va-lagstiftning medför.

 

Jag har för ett år sedan ställt en skriftlig fråga till ministern (2014/15:572) och lyft problemen med kostsamma vattenanslutningar. I svaret på frågan tillerkänner inte ministern att dagens rättspraxis gör kommunalt va till det enda alternativet. Åsa Romson ser därför inte något som hindrar en fastighetsägare att ansöka hos kommunen om tillstånd till en egen lösning.

 

Men om regeringen menar allvar med att det behöver byggas mer och om man även vill att det ska byggas utanför tätorterna behöver va-lagstiftningen ändras.

 

Problemet föranleder mig att fråga klimat- och miljöministern:

 

Avser ministern att ta några initiativ till att förändra lagstiftningen på området?

 

Se Åsa Romsons svar här

 

 

 

Fler inlägg från

Caroline Szyber

 

 

Låt inte V/A-frågan tvinga människor att flytta

 

Ändra LAV – trygga våra hem

 

Hög tid att ändra avloppslagen

 

Skona villaägarna från VA-chocken

 

Fråga om Lagen om vattentjänster

 

2017-02-22

 

 

Hej Elizabeth Salomonsson (S). Jag har några frågor så här en bit in på mandatperioden. Hur blir det med E 18, som ni gjorde till en valfråga/löfte.

Jag pendlar till Västerås varje dag och det är inte kul. Vad händer?

När ser du till att bygget av motorvägen kommer igång? Nya badhuset? Blir det när det gamla fullständigt rasat ihop och menar ni allvar med att placera det nere på Krillan? Dom stackarna som fått höjda hyror på LSS- boende, hur kan en socialdemokratisk majoritet ens gå med på det?

Verkar konstigt att kommunen hyr av sig själv och hyr ut i andra hand, kan det vara för att kringgå gällande lagstiftning eller är jag helt fel ute.

 

Och vad sysslar ni med i Norr mälarstrand? Ska ni dra ut kommunalt VA som ingen vill ha, till ett sommarstugeområde och tvinga äldre och pensionärer att sälja sina boenden? Ärligt tror ni verkligen att det skulle gynna miljön.

 

Makten kommer från folket, så är det inte dags att avgå nu eller tänka om.

Eller vill ni kanske byta folk ?

 

PLB, Bekymrad kommuninvånare

 

bblat.se/insandare

 

 

Köpings kommun har tagit fram en va-plan som beskriver va-situationen i kommunen och behov av långsiktigt hållbara vatten- och avloppslösningar för olika områden. Va-planen har tagits fram i bred samverkan mellan tekniska kontoret, stadsarkitektkontoret och miljökontoret. Under många år har dialog förts med berörda områden. Va-planen har antagits i kommunfullmäktige, i full enighet. Kommunen har inte pekat ut enskilda fastigheter som inte uppfyller dagens krav utan ser till områdena som helhet. Den samlade kunskapen om de olika områdena och Mälarens status har utgjort viktiga underlag för ställningstagandena i va-planen.

I områden för boende, både permanentboende och fritidsboende, är det viktigt att både vattenförsörjning och avloppshantering sker på ett sätt som är anpassat till aktuellt boende men också tar hänsyn till den utveckling som skett/sker. De tillstånd som getts har prövats utifrån då gällande regelverk angående utformning av avloppsanordningarna och de bedömningar som då gjordes utifrån risk för hälsa och miljö. Idag ställs andra krav vid prövning av enskilda avlopp och bedömningen är att det krävs gemensamma lösningar. Lösningarna ska vara hållbara så att risk för hälsa och miljö minimeras. Utifrån detta har det i aktuella områden bedömts behöva göras gemensamma lösningar och att Lag om allmänna vattentjänster är tillämplig.

Tilläggas kan att många har efterfrågat en lösning i många år och, ja, vi tror att det kommer att gynna miljön.

Elizabeth Salomonsson, kommunalråd (s)

2017-02-08

 

Till Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Jan Björklund, Ebba Busch Thor, Jimmie Åkesson, Jonas Sjöstedt,Stefan Löfven, Gustav Fridolin.

 

Skriver till dig för att påtala en situation som jag inte anser är förenlig med ett demokratiskt land och en rättstat. Äger ett fritidshus byggt på 1950-talet med egen borrad brunn, septitank och trekammarbrunn och ska nu tillsammans med 235 andra fastigheter med sjönära läge vid Norrmälarstrand tvångsanslutas till kommunalt VA genom beslut av Köpings kommun med hänvisning till LAV.

 

Enligt kommunen utgör alla vi inom Norrmälarstrand ett hot enligt LAV mot miljön och skyddet för människor. För denna tvångsanslutning ska vi betala ca en halv miljon kronor per fastighet vilket alla inte har ekonomiska förutsättningar för då många är pensionärer och inte heller får låna i bank till anslutningsavgiften vilket blir en åldersdiskriminering.

 

Konsekvensen blir för många en försäljning av fastigheten med förlust.

 

Kommunen framhåller i översiktsplanen sannolikt utifrån planmonopolet i PBL att man vill se en omvandling av Norrmälarstrand från fritidshusområde till villaområde med sjönära läge.

Genom att kommunen genom sitt beslut hänvisar till miljön och LAV fördriver man de boende från sina fastigheter enväldigt och sätter äganderätten ur spel i rättsstaten Sverige.

 

Vi har påtalat att vi inte utgör något miljöhot med våra enskilda lösningar på våra fastigheter samt att om så erfordras kan gemensamhetsanläggningar som minireningsverk anslutas till en kostnad på ca 150 tkr per fastighet istället för en halvmiljon. I vår grannkommun Kungsör tre km över sjön ligger anslutningskostnaden per fastighet på 150 tkr.

 

Vi upplever att det är godtyckligt vilka anslutningskostnader som kommunerna kan ta ut när de tvångsansluter till kommunalt VA. Vi har opponerat oss mot kommunen och bildat en intressegrupp för att uppnå en rimlig lösning och en skälig anslutningskostnad så att vi kan behålla våra hus då vi trivs inom Norrmälarstrand där vi finner rekreation och vila, se vår hemsida Norrmalarstrand.com.

Var det en sån här tillämpning av LAV ni som beslutsfattare i riksdagen 2006 när LAV beslutades ?

Vi har förstått att vi inte är ensamma med upplevelsen om hur kommunerna i landet tillämpar LAV. Står du bakom en sån här tillämpning av LAV ? Om inte vilka initiativ tänker du ta för att få till stånd en förändring ?

 

Vi upplever inte att detta är förenligt med demokrati i en rättstat som Sverige och upplever oss helt rättslösa då vi om tvångsanslutningen till kommunalt VA blir en realitet

blir tvångsfördrivna från våra fastigheter vid Norrmälarstrand.

 

Lars-Göran Carlsson

Salabacksgatan 5 B

754 32 UPPSALA

Kontakt:

 
 
 

© Copyright 2017. All Rights Reserved.